Ibland glömmer jag min pinkod när jag ska betala.

Av någon kostig anledning brukar jag ibland få 5 sekunder blackout när jag ska betala med mitt bankomatkort i affären. Jag tänker aldrig på det när jag står i kön för de flesta gånger kommer jag ihåg min kod. Men ibland när alla varor är upplockade och jag har dragit kort och är redo att betala så händer det ibland att jag fryser till när det står "SLÅ IN DIN KOD", fan har jag för kod? Det blir helt svart. Hur kan jag glömma min kod, jag har ju slagit den 1000 gånger tidigare, usch vad pinsamt, tänk om jag inte kommer ihåg den. De kommer ju tro att jag stulit kortet.
5 sekunder senare ploppar en kod upp i huvudet, kan det vara den? jag testar. Det kan lika gärna vara portkoden jag slagit in, eller mobilkoden för att öppna mobillåset. Men har jag tur är det rätt kod. Jag slår in koden, apparaten börjar att arbeta, jag är på helspänning. Den fortsätter att arbeta och till sist kommer det förlösande ordet "GODKÄND" på displayen, och jag andas ut. Hittills har jag alltid kommit på min kod till slut men varje gång jag glömmer den tror jag att stunden är framme då jag måste erkänna för kassörskan att jag inte kommer ihåg min kod.

Telefonen ringde men jag kunde inte ta mig upp.

Skrev nyligen ett inlägg om när jag vaknade av en främmande man i mitt sovrum. Jag kom på en annan historia som hände när jag låg och sov.

Jag vet inte om alla har var varit med om att man legat konstigt och armen somnat. Ligger man tillräckligt länge finns det ingen känsel i armen och armen är helt borta och man kan inte röra den och det känns som det inte finns liv i den. Efter några sekunder brukar det börja klia i armen som 10 000 myror i armen och efter ytterligare en stund kan man lite smått börja röra på fingrarna och sedan kommer känseln tillbaka. By the way så blev jag opererad så en gång. Jag bröt fingret och fick operera, det var en ny teknik att man satte ett gummiband som man dog åt stenhårt så armen blev helt vit så kunde man operera utan bedövning och utan att söva ner mig, fungerade väldigt bra.

Åter till historien. En lördagmorgon ringde telefonen från hallen, oftast är det min mamma som ringer på helgen. Jag satte mig snabbt upp på sängkanten och skulle börja springa till telefonen för att svara. Jag tog första springsteget med vänsterfoten och sköt fart, när jag skulle sätta i högerfoten vek den bara ihop sig. Jag föll pladask till marken, jag blev oerhört förvånad och försökte snabbt ta mig upp då telefonen ringde men jag kunde inte röra högerfoten, jag blev väldigt rädd och trodde jag fått en stroke eller något. Telefonen fortsatte ringa några signaler innan personen la på. Efter en stund började det krypa i foten och jag kunde start börja vicka på tårna. Jag började nu förstå att foten hade somnat. Jag måste ha legat på ett mycket konstigt sätt om jag lyckades på benet att somna. Jag reste mig upp och såg att det var mama som hade ringt. Jag ringde tillbaka och mamma undrade varför jag inte hade svarat, sa att jag var på toaletten. Vet inte om det var en bättre sak att säga.

Jag vaknade av att det stod en vilt främmande man bredvid min säng.

Bland det läskigaste jag varit med om var en morgon för ca 10 år sedan. Jag bodde själv i en 1:a på 40kvm. Jag hade en sovalkov i vardagsrummet. Jag jobbade 2 skift på en industri på denna tiden och denna vecka jobbade jag kväll så jag brukade börja jobba typ halv två på dagen och jobba fram till klockan tolv på kvällen. Jag brukade sova länge på morgonen fram till klockan 11-12 på förmiddagen.

En av dessa dagar mitt i veckan när jag låg och sov vaknade jag av ett hemskt oljud i mitt hem. Jag får panik och kastar mig upp och skriker till, en meter bredvid min säng står en man och borrar i taket. Han tittar på mig och det ser ut som han hade missat att jag låg där och sov. Han avbryter borrningen och säger.
- Hej, jag ska bara sätta upp en brandvanare.
(Jag yrvaken)
- Va, ska du göra det nu?
- Ja, det har du fått en kort om som vi skickat ut, alla ska få nya brandvarnare i huset, har du inte fått det?
- Nä det tror jag inte säger jag.
- Jo, men det ska du har fått säger han.
- Nä det har jag inte sett säger jag och går och kollar i brevhögen. Mannen följer efter.

Men där ligger det inget kort. Jag kollar snabbt i papperpåsen med pappersinsamling och där i en tidning ligger kortet. Mycket riktigt står det att de ska sätta upp brandvanare i huset och man får höra av sig om vaktmästaren inte får gå in med huvudnyckel.

-Ja där ser du, sägare han och pekar på kortet medens jag läser på koret.

Vaktmästaren verkad lite butter över att ha blivit störd i sitt arbetet och går tillbaka och borrar klart i taket.

Han avslutar med.

- Så, då har jag satt dit den. Du ska jag vidare till nästa.

Sen går han ut, utan att be om ursäkt eller säga förlåt.

Efteråt tänkte jag, vafan ringde han inte på först och kolla om någon var hemma istället för att klampa in och borra i taket.

Efter detta har jag fått en tvångstanke att alltid känna på ytterdörren att den är låst, det jag göra 2-3 gånger innan jag lägger mig, för jag glömmer bort om jag känt på dörren och måste då kolla igen. Min tjej brukar påpeka att nu är det 3:e gången d känner på dörren, nu får du ge dig. Jag vet inte vad jag är rädd för, för egentligen spelar det ju mindre roll om det är vaktmästare skulle vara rädd för då de har ju huvudnyckel och tar sig in ändå om de skulle vilja. Sen kan jag inte sova med öppet fönster då jag är rädd att någon ska ta sig in på natten.